Livet är inte alltid lätt..
Vi tänker sällan på det vi har, men alltid på vad vi saknar.
När Mikaela ringde mig och berätta den tragiska olckan blev jag förstelnad, chockad och ordlös. Det ända jag fick fram var, "Skämtar du?". Jag kände klumpen jag fick i halsen, nästan samma klump som jag hörde att Mikaela hade. Ändå kände jag inte ens honom! Jag kan inte förstå den smärtan hans familj och vänner har.
När jag läser på hans facebook inlägg från familj och vänner förstår jag hur omtyckt och underbar han var.
Precis som jag har fått intrycket av.
Han var en av Emelie och Mikaelas närmsta killkompisar, den smärtan ni har kan jag inte föreställa mig.
jag träffade honom en gång, det var på krogen när jag var med Emelie. Första intrcket var Glad, Positiv, Trevlig & Snällast. Jag tror jag hade rätt.
Ditt äventyr, din livs resa tog slut för gott när havet tog ditt liv. Tre, Tre ynka veckor kvar sen skulle du ta planet hem till Sverige igen och träffa alla som saknat dig. Du skulle berätta om alla grymma upplevelser du varit med om. Livet är så himla orättvist.
R.I.P
